Mickey Thomas – glädjespridare, falskmyntare och Tipsextraprofil

Mickey Thomas, en oregerlig lebensman som förgyllde flera Tipsextra-eftermiddagar när han for fram på vänsterkanten. En riktig journey man med förflutet i bland annat Wrexham, Manchester United, Everton, Brighton, Stoke, Chelsea och Wets Bromwich. 51 landskamper för Wales.

Walesaren som kunde skapa magi på vänsterkanten, men också en hel del oreda i privatlivet – Mickey Thomas. En äkta Tipsextraprofil i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet.

1970-tal. The Biz… eller The Clifton Grange Hotel i Manchester vars bästa tid kanske var under Georgie Best storhetstid under slutet av 1960-talet. Men fortfarande på 70-talet en väl frekventerad och berömd nattklubb. Ägaren Philomena Lynott var mor till hårdrocksbandet Thin Lizzys basist och ledare Phil Lynott. En Manchester United-supporter som givetvis såg till att till att United-spelarna alltid skulle känna sig välkomna under 70-talet. Det blev flera spelares vattenhål. The Swinging Sixties ebbade visserlig ut, men de stora fotbollsstjärnorna hade i George Best bakvatten etablerat sig som fasta inslag på nattklubbar runt om i England.

Energi och prestationsångest

Till Manchester anlände 1978 en energisk kille från norra Wales vid namn Mickey Thomas. Han hade gjort sig ett namn i Wrexham, och steget till den mäktiga gamla storklubben var enormt. Thomas var minst sagt nervös och kände prestationsångest, vilket skulle visa sig vara en läggning som ställde till det för honom.

Visst, United var inte längre mäktige Sir Matt Busbys och hade till och med varit nere i tvåan och vänt. Och managern – den excentriske Tommy Docherty – hade fått lämna redan 1977. Mycket på grund av en skandal då han haft en affär med physions fru. Istället anlände hans raka motsats – Dave Sexton. Grådaskig så till den grad att spelarna hade svårt att höra vad han sa på träning. Sexton hade ersatt The Doc några år tidigare i Chelsea och försökte då förgäves få ordning på ett av de lag som – likt The Doc själv – personifierade The Swinging Sixties med spelare som Peter Osgood, Charlie Cooke och Alan Hudson. Historien återupprepade sig nu i Manchester. Ut med den färgstarke, in med den respektable. Sexton såg dock något hos den energiske Thomas i Wrexham och köpte in honom till ett lag som dignade av stjärnor i jämförelse med den miljö Thomas kom ifrån.

Joe Jordan, Gordon McQueen, Lou Macari, Greenhoff-bröderna Jimmy och Brian, Steve Coppell, för att nämna några. Även Ray ”Butch” Wilkins anlände senare.

Vattenhålet – The Biz

Thomas kunde inte sova innan matcherna. Och det var just under perioden i Manchester han började dricka, något som skulle bli ett frekvent inslag i hans liv. Ganska snart blev det långa nätter på The Biz tillsammans med exklusiva underhållare som Maoriska dansare, strippor och transsexuella buktalare lyckades Thomas – och många andra United-spelare – stilla sin prestationsångest.

Mickey Thomas fortsatte dock att göra hyggligt ifrån sig, men det blev aldrig något lyft under Dave Sexton och när så Ron Atkinson tog över rodret 1981, var Thomas dagar räknade.

Avslutet blev inte så hedrande då han (och i och för sig tillsammans med några andra gubbar) helt enkelt vände hemåt vid flygplatsen efter några öl och skippade en sommarträningsresa till Kuala Lumpur. Det sägs att ett vad ska ha legat som grund och Thomas lämnade flygplatsen med 50 pund på fickan, men också hans aviga hållning till långa resor och utländsk mat. Typiska saker som killen som egentligen nog mest önskade vandra på stranden hemma i Colwyn Bay i wales.

Karriären viker nedåt

Karriären fortsatte, men gick nedåt När han gick från Manchester U till Everton blev han dessutom såld illa kvickt av The Toffees då han vägrade dyka upp på en reservlagsmatch. Det skulle gå fort så han skickades med privatjet till Brighton och skrev på ett avtal med Brighton and Hove Albion, bara för att när han skulle flytta till sydkuststaden bli mäkta förvånad över hur långt söderut den låg. Hur skulle han ta sig dit? Med planet tog det ju bara någon timme? Frun var dessutom inte alls sugen på sydkusten. Det slutade med att Thomas skolkade och så var den klubbsagan all. Sedan blev det Stoke, Chelsea, West Bromwich, derby, Wichita Wings, Shrewsbury, Leeds, Stoke igen, Wrexham och Porthmadog. I den senare var han också tränare.

Den energiske Thomas sprattlade vidare utan ro i kroppen och fann sig väl aldrig riktigt tillrätta, men det gav en del härliga historier som han än idag lever på när han åker runt som After Dinner Speaker. En del av historierna är också rumsrena. Men långt ifrån alla.

Falskmynteri och komplexa familjeförhållanden

Under en period stärkte han dessutom inkomsterna med att helt enkelt trycka nya pengar. Det sägs att han de tvättades genom smuggla tio- och tjugopundssedlar via Wrexhams trainees. Polisen kom dock på honom, vilket resulterade i ett fängelsestraff, men också en bra one liner till hans after dinner speeches:

”Roy Keane’s on 50 grand a week. So was I till the police found my printing machine.”

Till råga på allt blev den då 38-årige Thomas i väntan på rättegången i förfalskningshärvan överfallen i en bil… Bilen stod parkerad, men däri fanns endast Mickey Thomas och hans före detta frus brors fru… Och de var rätt nakna. Plötsligt slår två män sönder rutan och anfaller Thomas med hammare och skruvmejsel, vilket resulterar i skador på kroppen, armarna och skinkorna och kräver sjukhusvård. En av männen visade sig vara just Thomas före detta frus bror. Och vid rättegången framkom att det hela var en fälla. Thomas gamle svåger åkte i fängelse, medan svågerns fru klarade sig med tanke på att paret hade två barn, men hon fick en allvarlig åthutning av domstolen. En rörig soppa som sannolikt hade sin början i Thomas infekterade skilsmässa med frun.

Min första idol

För mig var dock Mickey Thomas en av mina första idoler och jag minns honom – om än vagt då jag var rätt ung när han var som bäst – men man kan nog säga att han var min allra första idol. Dagen då jag förstod att han dessutom skrivit på för mitt Everton var faktiskt en av höjdpunkterna i mitt då elvaåriga liv. Walesaren hade återvänt till den klubb han själv uppgav var hans favorit sedan barnsben. Tre månader senare var han i Brighton…

51 landskamper för Wales är dock inte illa pinkat för en personlighet, som likt Paul Gascoigne, är av det något nerviga, rastlösa slaget, men älskar ett bra skämt och kan lira boll. Än idag har Thomas problem med ekonomin, men jobbar också som expertkommentator och verkar ändå ha hyfsad ordning på livet, vilket tyvärr är mer än man kan säga om stackars Paul Gascoigne.

Per Malmqvist Stolt

Dela med dig!